Because I said so

I förmiddags hoppade jag på X3 bussen mot Salisbury för att spendera en dag med mig själv. Det var välbehövligt när man bor så nära inpå en familj. Det försa jag gjorde var att gå förbi en bokhandel, backa, titta och kliva in! Blev helt salig av alla dessa böcker (kalla mig tönt eller vad som helst, men det finns inget bättre än att öppna en ny bok för första gången!) Titta i alla fall runt länge och väl innan jag tillslut bestämde mig för att köpa en bok. "Before I Die" heter den och handlar om en tjej som är sjuk och vet att hon kommer dö snrt. Därför gör hon en lista på saker hon vill göra innan hon dör. (Tänkte plötsligt på dig mamma, och The Bucket list).

Anyway, storsade omkring lite och bestämde mig för att gå till Salisbury Cathedral. Chris och Olivia har sagt felra gånger att jag måste gå dit! Och oooooh, jag typ dooooog! Och hej, jag är kanske den mest känslosamma personen som någonsin satt sin fot på detta jordklot, men jag började grina det var så vackert! (det är ok att kalla mig tönt igen om man känner för det) Katedralen är över 900 år gammal och jag började tänka på alla som har gått där, pratat med varandra osv osv osv. (Och mamma,hej igen, dit tänker jag ta dig när du kommer och hälsar på!) Tyvärr glömde jag kameran hemma (ah, sa just hemma!) men är ledig på dagen imorgon så ska dit igen. Denna gången MED kameran.

Åt lite lunch på Caffé Nero samtidigt som jag började på min bok. Efter det gick jag runt ännu mer och köte lite onödigheter som inte riktigt behövdes men som är roliga att packa upp när man kommer hem, hehehhh. På tal om packa upp när man kommer hem, när jag gjorde det upptäckte jag att allt jag köpt är en aning rosa. Utom boken som tack och lov är blå.



ps. Pappa (vad mycket mammor och pappor det blev i det här inlägget) läget är STABILT, jag mår PRIMA! ds.