Because I said so

det har varit en bra dag idag. Träffade Irene och emelie i klockan två då vi gick till Starbucks. Efter några timmar kom också Elin förbi och runt sextidfen satte jag mig på bussen hem


Så fort jag klev in genom dörren kände jag mig nedstämd. Så var det igår också. Och jag undrar hur jag egentligen hamnade här och om det verkligen är för mig. Jag kan ju inte ge upp efter en vecka, det vill jag liksom inte, men jag vill heller inte känna såhär så fort jag kommer hem. Får väl ge det lite tid antar jag... Jag vill ju stanna i England, vet bara inte om det här är det jag egentligen vill.

Kom just hem från Salisbury och dess sprudlande nattliv ;) Det var galet skönt att komma härifrån ett tag! Har hängt med Thomas typ hela dagen, och ja, han är awesome, men hen är liksom fem år gammal.


Såg inte ut såhär ikväll. Men eftersom jag inte orkar sträcka mig efter kamerasladden som är en och en halv meter bort så bjussar jag på en charmerande bild från BALEN istället. Hur schysst är inte det på en skala!? Vavavavav?!!?!?

Började jobba typ 9.15 då vi följde med föräldrarna till deras konsertgrejs som de hade med kören. Vi tittade på när de värmde upp sina körare fram till typ elva då de hade rast, med rast menar jag att de drack te. Vi blev hemskjutsade av en av försäldrarnas kompisar. Hemma fixade jag lunch och sedan var det dags för kalas på en farm som låg typ långt bort åt.. fanders.. De hade hönor och tuppar och kossor och ponnyer och kalkoner och traktorer och inte alls fula traktorchaufförer. Kalkonerna däremot var faktiskt jättefula. Sorra kallisar, men ni är nog inte min typ :/ Det finns säkert andra som tycker att ni är fina :D Träffade en au pair från Österrike som bor nära mig! Helt perf tänker ni då och det gjorde jag också i en sisådär tre sekunder. Sedan berättade hon att hon åker hem på tisdag. Jag ba, happ, awesome. Vi ska i alla fall ses på måndag :) Och hon bjöd in mig att hälsa på, så vem vet, kanske blir en tripp till Wien innan jag åker hem över jul!

ps. jag har en stor fjäril i mitt rum. tänkte bara så ni vet hur modig jag är som faktiskt sitter här inne, helt ENSAM med den. Shit asså. Är typ imponerad av mig själv. Och då är jag helt seriös.. Ska till och med sova här..

jag är barnvakt. hur kul är inte det på en skala!? Särskilt när barnet i fråga börjar grina var femte minut och ropa efter mamma och pappa. Nu sover han i alla fall. skönt kan jag tillägga. Och det gick faktiskt ganska bra trots tårar. Jag lovade att dom skulle komma upp och ge honom en kram när de kom hem, och berättade att vi faktiskt är ett team och har varandra. Han nickade och sa "yes". sen spelade, badade och läste böcker.

sneglar lite mot disken som står på bänken och funderar på om jag skulle ta tag i den. svar ja. Ooo så jag är duktig! (kan du tro dina ögon mamma!?) de har inte ens en diskmaskin så det är handdisk som gäller. (nu kan du nog inte alls tro dina ögon mamma, att jag gör det helt frivilligt!! shit asså.)

Idag har jag lunchat med tre andra Au pairer, det var mycket trevligt. Jättegulliga tjejer :) Vi köpte mat från Tescos och satte oss i parken vid Salisbury Cathedral.


Irene från Italien, jag, Adeline från Frankrike och Elin från Svea.

För tillfället är jag barnvakt. Tack och lov sover Thomas så jag gör lite som jag vill. Typ. I alla fall skönt att slippa leka hehehhh. Lyssnar på James Morrison och läser lite ur min bok, löööööve it. Känner mig lite rastlös för att vara helt ärlig, vill ut och busa litegrann. Aja, får busa en annan gång och snällt sitta här och se till att inte barnet blir kidnappat. Det vore ju lite drygt. Hade nog blivit utslängd.

Hittills har det varit jättevarmt och soligt vareviga dag sen jag kom hit! Inte illa alls, klagar inte. Men är sugen på höstkläder och shalar och jackor. Har hittat massa fint som jag vill ha. Men säg det inte till nån, tack.

I förmiddags hoppade jag på X3 bussen mot Salisbury för att spendera en dag med mig själv. Det var välbehövligt när man bor så nära inpå en familj. Det försa jag gjorde var att gå förbi en bokhandel, backa, titta och kliva in! Blev helt salig av alla dessa böcker (kalla mig tönt eller vad som helst, men det finns inget bättre än att öppna en ny bok för första gången!) Titta i alla fall runt länge och väl innan jag tillslut bestämde mig för att köpa en bok. "Before I Die" heter den och handlar om en tjej som är sjuk och vet att hon kommer dö snrt. Därför gör hon en lista på saker hon vill göra innan hon dör. (Tänkte plötsligt på dig mamma, och The Bucket list).

Anyway, storsade omkring lite och bestämde mig för att gå till Salisbury Cathedral. Chris och Olivia har sagt felra gånger att jag måste gå dit! Och oooooh, jag typ dooooog! Och hej, jag är kanske den mest känslosamma personen som någonsin satt sin fot på detta jordklot, men jag började grina det var så vackert! (det är ok att kalla mig tönt igen om man känner för det) Katedralen är över 900 år gammal och jag började tänka på alla som har gått där, pratat med varandra osv osv osv. (Och mamma,hej igen, dit tänker jag ta dig när du kommer och hälsar på!) Tyvärr glömde jag kameran hemma (ah, sa just hemma!) men är ledig på dagen imorgon så ska dit igen. Denna gången MED kameran.

Åt lite lunch på Caffé Nero samtidigt som jag började på min bok. Efter det gick jag runt ännu mer och köte lite onödigheter som inte riktigt behövdes men som är roliga att packa upp när man kommer hem, hehehhh. På tal om packa upp när man kommer hem, när jag gjorde det upptäckte jag att allt jag köpt är en aning rosa. Utom boken som tack och lov är blå.



ps. Pappa (vad mycket mammor och pappor det blev i det här inlägget) läget är STABILT, jag mår PRIMA! ds.

Idag har vi varit i Salisbury på upptäcksfärd. Typ. Och just nu är jag en galet tjusig pirat!

såg just den äckligaste spindeln ever, på mitt golv, precis vid dörren. Typ dog och blev medvetslös på samma gång. Den är inte här längre. Den blev utslängd. Inte av mig.

OBS! fotade inte.

Ida ghar vi varit på picknick blan vilda åsnor och hästar. Eller vilda och vilda, de gick omkring fritt bland husen och så. Det var riktigt frääääsigt. Vi lekte "it", stuck in mudd och spelade lite cricket. Sedan gick vi vidare till ett ställe som heter "the stables" där vi fikade. Jag och Thomas åt glass och Chris och Olivia drack te (jag lovar) och åt morotskaka eller nåt annat kakigt. Godaste glassen ever i alla fall. Utanför stod det två hästar med sadel och träns. Det var några som hade ridit dit och bundit dem utanför! Jag älskar det här stället, helt seriöst!!











Ikväll har det varit en bra kväll. Har pratat jättemycket med båda föräldrarna och vill typ gråta för jag är så glad över att jag har hamnat just här. Det kommer bara bli bättre, det vet jag.

Vaknade strax efter sju imorse av att "någon" hoppade i trappen här utanför och krafsade på min dörr. Släppte in denna någon som blev väldigt lycklig! Han kröp upp i min säng och jag läste böcker för honom.
Senare promenerade vi allihop in till "stan" och köpte tandkräm till mig. Vilket behövdes.



Vi skulle se om vi kunde få lika stora munnar som den här grabben:



jag lyckades också dra på mig ett migränanfall just innan föräldrarna skulle iväg och var tvungen att lägga mig ner och sova ett tag. Lyckligtvs fick jag tillrävkligt med sömn och efter det kändes livet genast mycket lättare! Jag och Thomas kunde äta lunch, spela en sisådär tusen spel, ta en hel drös med bilder på oss själva samt gå på äventyr! Thomas visade mig runt litegrann, det är sjukt vackert här, vi var ute och promenerade i 40 minuter.

Runt femtiden kom föräldrarna hem igen och jag och mamman, som heter samma sak som jag, började med vår middag. Middagen serveras för övrigt jättesent, först när pojken har gått och lagt sig, vid åtta, halv nio-tiden. (han äter såklart tidigere, i mänsklig tid, klockan fem.) Hinner bli en aning hungrig.

Just nu sitter jag och tycker lite synd om mig själv utan anledning. Men allt är nytt och annorlunda och jag känner inte en kotte. Jag får inte fram allt jag vill säga på engelska och det är frustrerande. De måste tycka jag är konstig.



"Look like you're having a bright idea!"

Först nu, för typ två minuter sen, slog det mig att jag faktiskt är här. på riktigt liksom. Det pirrar lite i min mage av lycka för det här känns bara hur bra som helst! Sitter i mitt rum med, håll i er, en kopp te! Vi har druckit lite bubbel till middagen som bestod av pasta och nån slags pastagrönsakssås. Jag och pojken, Thomas, har skurit paprika och tomat, vilket vi gjorde myyyycket bra! Vi har också spelat UNO och lekt massor med tagen hela familjen. Blev andfådd och svettig. (Jag var inte den enda, tack och lov, och det är faktiskt en hel del varmare här än det Umeå jag lämnade i morse.)

Det kändes en aning märkligt att åka från flyplatsen, trodde vi skulle krocka eller köra av vägen eller nåt. Sa det till pappan som skrattade gott åt mig. Körde förbi New Forest där hästarna gick lösa på stoooora gröna ängar, i skogen och längst vägen. Det var coolt.



Hur som helst, trivs jättebra såhär långt. Familjen känns toppen och jag och pojken kommer jättebra överens :) Imorgon ska vi hänga så gott som hela dagen och han ser fram emot det massor! Det enda som känns drygt är det där med att prata engelska 24/7. Visst, jag gör mig förstådd och förstår allt. Meeen, det är frustrerande att inte alltid få fram vad jag vill säga. Då sitter jag tyst istället. Men de är väldigt förstående och tycker att jag pratar mycket bra! Och med Thomas pratar jag på så fort han låter mig få en syl i vädret vill säga, för tro mig, den pojken kan snacka! ;)

Såhär ser det ut utanför mitt fönster