Because I said so

Idag har vi varit i Salisbury på upptäcksfärd. Typ. Och just nu är jag en galet tjusig pirat!

såg just den äckligaste spindeln ever, på mitt golv, precis vid dörren. Typ dog och blev medvetslös på samma gång. Den är inte här längre. Den blev utslängd. Inte av mig.

OBS! fotade inte.

Ida ghar vi varit på picknick blan vilda åsnor och hästar. Eller vilda och vilda, de gick omkring fritt bland husen och så. Det var riktigt frääääsigt. Vi lekte "it", stuck in mudd och spelade lite cricket. Sedan gick vi vidare till ett ställe som heter "the stables" där vi fikade. Jag och Thomas åt glass och Chris och Olivia drack te (jag lovar) och åt morotskaka eller nåt annat kakigt. Godaste glassen ever i alla fall. Utanför stod det två hästar med sadel och träns. Det var några som hade ridit dit och bundit dem utanför! Jag älskar det här stället, helt seriöst!!











Ikväll har det varit en bra kväll. Har pratat jättemycket med båda föräldrarna och vill typ gråta för jag är så glad över att jag har hamnat just här. Det kommer bara bli bättre, det vet jag.

Vaknade strax efter sju imorse av att "någon" hoppade i trappen här utanför och krafsade på min dörr. Släppte in denna någon som blev väldigt lycklig! Han kröp upp i min säng och jag läste böcker för honom.
Senare promenerade vi allihop in till "stan" och köpte tandkräm till mig. Vilket behövdes.



Vi skulle se om vi kunde få lika stora munnar som den här grabben:



jag lyckades också dra på mig ett migränanfall just innan föräldrarna skulle iväg och var tvungen att lägga mig ner och sova ett tag. Lyckligtvs fick jag tillrävkligt med sömn och efter det kändes livet genast mycket lättare! Jag och Thomas kunde äta lunch, spela en sisådär tusen spel, ta en hel drös med bilder på oss själva samt gå på äventyr! Thomas visade mig runt litegrann, det är sjukt vackert här, vi var ute och promenerade i 40 minuter.

Runt femtiden kom föräldrarna hem igen och jag och mamman, som heter samma sak som jag, började med vår middag. Middagen serveras för övrigt jättesent, först när pojken har gått och lagt sig, vid åtta, halv nio-tiden. (han äter såklart tidigere, i mänsklig tid, klockan fem.) Hinner bli en aning hungrig.

Just nu sitter jag och tycker lite synd om mig själv utan anledning. Men allt är nytt och annorlunda och jag känner inte en kotte. Jag får inte fram allt jag vill säga på engelska och det är frustrerande. De måste tycka jag är konstig.



"Look like you're having a bright idea!"

Först nu, för typ två minuter sen, slog det mig att jag faktiskt är här. på riktigt liksom. Det pirrar lite i min mage av lycka för det här känns bara hur bra som helst! Sitter i mitt rum med, håll i er, en kopp te! Vi har druckit lite bubbel till middagen som bestod av pasta och nån slags pastagrönsakssås. Jag och pojken, Thomas, har skurit paprika och tomat, vilket vi gjorde myyyycket bra! Vi har också spelat UNO och lekt massor med tagen hela familjen. Blev andfådd och svettig. (Jag var inte den enda, tack och lov, och det är faktiskt en hel del varmare här än det Umeå jag lämnade i morse.)

Det kändes en aning märkligt att åka från flyplatsen, trodde vi skulle krocka eller köra av vägen eller nåt. Sa det till pappan som skrattade gott åt mig. Körde förbi New Forest där hästarna gick lösa på stoooora gröna ängar, i skogen och längst vägen. Det var coolt.



Hur som helst, trivs jättebra såhär långt. Familjen känns toppen och jag och pojken kommer jättebra överens :) Imorgon ska vi hänga så gott som hela dagen och han ser fram emot det massor! Det enda som känns drygt är det där med att prata engelska 24/7. Visst, jag gör mig förstådd och förstår allt. Meeen, det är frustrerande att inte alltid få fram vad jag vill säga. Då sitter jag tyst istället. Men de är väldigt förstående och tycker att jag pratar mycket bra! Och med Thomas pratar jag på så fort han låter mig få en syl i vädret vill säga, för tro mig, den pojken kan snacka! ;)

Såhär ser det ut utanför mitt fönster

gosh! tiden går ju ganska snabbt fast man inte tror det. Men ändå känns det som att det är typ ett sekel kvar till Lördag. Idag har jag varit på stan med Julia och Sussie, vi åt lite lunch och pratade på :) Har växlat pengar också, känns som att det är på låtsas pengar. Kan inte riktigt tänka mig att jag numera ska handla med pund. Men det blir finnnnnnnnnt :D Imorgon är det tvättstuga som gäller 7-10. Sedan ska jag väl finslipa på packningen och annat som behövs göras,  15.00 röntgen och efter det.. Är det bara att vänta.. Shit.

Alltså shit. Det ser ut som att det här är på riktigt. (eller alltså, nästan i alla fall.) har två kilos övervikt för tillfället, men det löser sig juuuuuuuuuu. Och jag är taggad. Riktigt taggad! Men ibland vill jag typ gråta lite och stanna hemma med mamma forever. Fast mest skrattar jag, och har ett litet pirr i hela kroppen och GAAAAAAAAAAAAAAH vad jag är taggad nu!

Idag samlar jag vuxenpoäng.
Klev upp kvart över sex för att skjutsa mor min till jobbet, åkte hem, duschade, lagade mat, åkte till sjukgymnast, handlade mat och åkte hem. Om tio min har jag tvättstuga (och ja, jag borde sortera tvätt istället för att sitta här.) Ska hämta mamma vid fem. Och sen var det slut på det vuxna. För innerst inne vet vi nog alla att särskilt vuxen är jag faktiskt inte. Tack och lov.

Fick precis mejl av pappan i familjen som säger att de ser fram emot att träffa mig på L-Ö-R-D-A-G och undrar vilken terminal jag kommer till osv. Hjälp. Det här händer verkligen.

Jag hittar inte mitt pass.

 

Om en vecka åker jag till England. Klockan 8.25 lyfter planet från Umeå, och 11.10 åker jag från Stockholm. Det jag är mest orolig över är att jag inte ska få några vänner alls. Tänk vad hemsk, sitta helt själv dag ut och dag in och bara stirra genom fönstert på regnet utanför. Kan ju alltid leka med pojken, han fyller ju faktiskt fem i september så vi borde ju vara på samma nivå med tanke på mognad och så. Det blir perf!

jag har börjat packa. eller packa och packa. Jag har slängt i lite kläder i min på tok för lilla resväska. (Kan man säga "på tok för lilla"?) Äh, skit samma. Vet i alla fall inte hur det är tänkt att jag ska få med mitt liv i den där lilla saken. Får väl pressa eller nåt. Kanske lämna hem 80% av livet eller mer.

Serri, en vecka är inte så länge. Och nu har jag en resväska. Fast den är nog för liten. Det går bra för mig.
Jag måste tvätta sjukt mycket kläder den här veckan. Hur mycket ska man egentligen ha med sig? Det är ju trots allt tio månader, men jag lär ju shoppa där också. Om jag känner mig själv rätt. Och jag måste på banken och sätta in pengar + lämna in nån fullmakt som säger att mamma får fiffla med mitt konto. Lite träningskläder ska väl ocksp inhandlas. Och ett par skor som går att springa i. Växla lite pengar. Byta rum med min syster (som är mer taggad änv ad jag är på det). Sen typ inget mer. Jo juste, packa kan ju vara bra också.

Alltså, det här med England känns fortfarande lika overkligt som det gjorde i typ februari. Men det blir nog bra, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill! ;) Är bara rädd att jag har lite väl dålig tidsuppfattning och kommer börja både tvätta, packa, träningsklädhandla, växla pengar, byta rum och allt vad det nu var som skulle göras, på fredag kväll typ klockan 23.00. Skulle vara lite typiskt mig faktiskt.

Idag överlevde jag ett sjukt nervöst teoriprov och en minst lika nervös uppkörning, det gjorde att jag fick det där efterlängtade kortet (nåja, papperet än så länge) som säger att jag får köra omkring på vägarna utan vare sig grön skylt eller mamma. (Det är helt okej för alla att bli imponerade nu, helt okej.) Galet skönt måste jag erkänna! Detta firades med en tur till Stöcksjö för att äta kladdkaka med min kära Annasandberg.

Imorgon tänkte jag och mor bege oss norrut, för att spendera en si sådär två hela dagar i gällivare. Det kanske kan vara en bra idé med tanke på att jag far om tolv dagar och inte kommer hem förns i juli, om man inte ränkar med typ en vecka till jul.

aja, ska pallra mig iväg till tvättstugan nu för att boka en tid till imorgondag. Borde kanske börja tvätta och packa inför England också.. Fast juste, har ju ingen resväska. Synd.

Blä jag är trött. Powernaps och jag har aldrig kommit riktigt överens. Jag vill liksom dra ut på det och för att powernap ska funka så vill han/hon (vet inte riktigt vad det är för kön) vara snabb. Tog i alla fall en powernap, en lagom och blev pigg. Egentligen ville jag powernapa längre men ba näe. Och om nån har läst såhär långt; GRATTIS! (eller stackars, beror välpå hur man ser på saken)

I helgen har jag BOTT i stallet. Har sålt lite fika, vaktat lite ponnyer, sovit lite, jobbat lite, ridit lite, svettats mycket. För det var varmt. Jag älskar hästar. Mycket mycket mycket.

Men såhär ligger det till, att nu ska jag säga en grej. Jag vill åka till England NU. NU NU NU NU. Blääh för att vänta. 19 dagar = en hel himla evighet. inte jättekul. Och ebba har lämnat mig för italienarna på secilien, tack för den trodde vi var vänner hade visst fel.

Ska äta svenska köttbullar ikväll och fira att jag är svensk och STOLT! Sverige fosterland du gamla du fria mellanmjölk och lagomt med fika

inte länge kvar nu, men ärligt talas så ser jag inte ljuset i tunneln. Så att säga. Det känns fortfarande för overkligt för att vara på riktigt. I helgen ska jag bo i stallet, ja bo. Och nästa vecka nån gång ska jag väl börja ta tag i allt som ska tas tag i. (även om det känns som att det är för tidigt) men äh. Ska köpa lite presenter till mitt nya barn, hehh. Planerar en Pettson och Fundus bok på engelska, har hittat såna och Mamma Mu :) Nya löparskor ska också inhandlas och säkert massa annat också som ska ner i väskan. På tal om väska... Har fortfarande ingen sådan. Men, det löser sig.

Var på vårdcentralen idag, har fortfarnade ont i min höft sen studentolyckstrappan. Det är taggat. Inte. Så nu blir det röntgen om typ två veckor. Också taggat. Inte.



Kung Ebba far på lördag och jag får inte tag på henne. RING MIGGGG så vi kan byta grejer med varandra. Om det inte redan är för sent din skurk.

Festen är avklarad och det gick finemang! Tv:n höll och ingen dog, och det kan man ju nästan kalla lyckat! Tänkte att jag kan slänga upp lite bilder för alla er som missade spektaklet.










 
Äh, nu orkar jag inte fler, lägger ut resten på facebook sen nån gång när jag har tid och lust :)

Jag mailade min familj, den engelska naturligtvis, och hörde mig för om språkskolor, hade för mig att de nämnt något om det tidigare. Pappan sa att han ska kolla upp det åt mig, det finns tydligen både i Salisbury och Bournemouth. Salisbury ligger en kvart "hemifrån" med buss och Bournemouth en halvtimma. Får se hur det blir :) Åååh, jag är så sjukt taggad på att åka! Fattar inte hur jag ska kunna vänta i 27 dagar till, kommer typ gå under eller något. I och för sig kommer tiden säkert rusa förbi utan att jag ens hinner blinka! + att jag har ju körkortet som ska tas tag i, har ponnyn här några dagar till, presenter till familjen ska inhandlas och säkert en hel drös med grejer som MÅSTE hinnas med innan jag drar, jag kommer säkert komma på vad det är typ dagen innan. Man måste ju vara ute i god tid liksom.